64196.jpg

Maja drömmer om ett gott liv med mindre pengar

30.05.2018 kl. 09:39
Efter ett stressigt stadsliv valde textilkonstnären Maja Sundblom och hennes sambo Tommy Bergström att slå sig ner i lugnet i den åländska skärgården. Ambitionen var att gå ner i arbetstid, odla mat i lagom stor skala och att avsätta tid för egna kreativa projekt.

– Jag är absolut ingen övermänniska som drömmer om att bli helt och hållet självförsörjande. Jag vill bara inte att hela mitt liv ska gå åt till ett heltidsjobb – här kan vi skapa ett annat liv, säger Maja Sundblom.

Det finns en historia om en fiskare som hade arbetat färdig för dagen och lugnt satt och njöt av eftermiddagssolen då en framgångsrik affärsman passerade. Affärsmannen undrade varför fiskaren satt och latade sig och inte arbetade. Han gav tips på hur man kunde öka fångsten, tjäna mer pengar, investera i en hel flotta, sälja företaget och bli väldigt rik. Fiskaren undrade varför. Affärsmannen svarade att efter det kunde man varva ner och njuta av livet, varpå fiskaren konstaterade att det är precis det han redan gör.

Njutningsfull vardag

Maja Sundblom öppnar dörren till kallfarstun i sitt hus Jämnplana på Föglö i den åländska skärgården. Innan hon och sambon Tommy flyttade in sommaren 2017 hade huset stått tomt i närmare tio år. I byggnaden finns tonvis av den där skamfilade charmen som triggar drömmar hos romantikern och får realisten att rygga tillbaka. Maja är realist, men backar inte. Hon är uppväxt granngårds och för henne är farfars kusins gamla hus nyckeln till ett liv där man faktiskt kan njuta av eftermiddagssolen och inte ständigt måste jaga efter mer pengar.

– Tommy är musiker och jag är konstnär, som kulturarbetare har vi inga ambitioner att tjäna mycket pengar. Här kan vi bygga upp ett hem där vi har råd att bo, där vi kan ha låga utgifter och ägna oss åt det som vi tycker är rolig. Vi klarar oss på väldigt lite om vi måste, säger Maja.

Hon jämför sig med sina konstnärskollegor som bor i små lägenheter i stadsmiljö, hyr ateljéer för att kunna arbeta och lägger mycket tid på förvärvsarbete för att få ekonomin att gå runt.

– Här har vi stora utrymmen, jag har min ateljé hemma och kan arbeta när jag vill.

Stadens snabba rytm

För ett par år sedan bodde paret i Göteborg, där Maja gick en masterutbildning vid Högskolan för design och konsthantverk. Vid ett besök hemma hos föräldrarna råkade de träffa sonen till farfars kusin och frågade lite på skoj vad han ville ha för det så gott som övergivna huset. Göteborg var väl okej, men någon stadsmänniska hade Maja redan konstaterat att hon aldrig blir.

– Jag hade funderat på det och kommit fram till att en stad är en egen organism som lever, andas och fungerar vare sig jag finns där eller inte. Man hoppar in i flödet och lever i det. På landet måste man vara sin egen maskin. Gör jag ingenting, händer det heller ingenting. Det gillar jag.

I staden saknade Maja också ”sitt eget ute”, som hon uttrycker det.

– För mig känns det onaturligt att stapla människor ovanpå varandra i lägenheter. Man tar på sig ytterkläder, låser sin dörr och sedan är man inte längre hemma.

Beslutet att köpa Jämnplana var ändå inte alls så självklart. Maja och Tommy pendlade mellan ”vi lägger ner hela projektet” och ”vi längtar oss galna efter det”. Och inte var huset särskilt samarbetsvilligt heller. När paret väl hade skrivit kontrakt, avslutat sin utbildning och flyttat in, kollapsade avloppet.

– Det var stressigt ett tag. Men i dag har vi äntligen landat, ett halv år senare, och det känns verkligen bra att bo här, konstaterar Maja.

Grönt och gott

Boken Rätt ur jorden: handbok i självhushållning ligger på bordet framför henne, fylld av gula post-it-lappar som bokmärken, och på förstutrappan står spaden redo i väntan på tjällossning. Här ska det anläggas en örtagård.

– Ambitionen att odla finns, men jag kan egentligen ingenting. Jag är absolut ingen härligt lantlig övermänniska som drömmer om att bli självförsörjande och vända åkrar för hand. Jag vill hålla ambitionerna på lagom nivå, använda de hjälpmedel som finns, börja i liten skala och odla goda grönsaker. I år blir det pumpa, brytbönor och grönkål, tror jag.

Att bo på en skärgårdsö, bortom det allra hetsigaste varuflödet, kan vara väldigt stimulerande för en kreativ människa, säger Maja. Det kan handla om något så enkelt som att baka sitt eget bröd av det man har hemma, i stället för att åka till butiken och handla. Eller om något så tankeutmanande som att konstruera en dubbelsäng av två enkelsängar när möbelvaruhusen är för dyra och ligger för långt borta.

Fina fynd

Maja kallar sig för skrotsamlare. Hon har hittat många skatter i uthusen på gården, hemma hos föräldrarna och hos andra som tömmer sina förråd och slänger saker.

– Jag har aldrig varit en person som har njutit av att gå på stan och prova byxor, men när jag gör ett riktigt bra fynd känns det härligt. Som världens kap.

Om det är någonting som är negativt med att bo lite vid sidan av, så är det att det sociala livet kan bli lidande.

– Det hade förstås varit fint om mina kompisar bodde närmare, eller om det fanns fler i vår ålder i närheten. Jag har inget stort socialt behov, men här är det svårt att spontant hänga med någon. Inte så att jag egentligen känner mig ensam, det tar sig snarare uttryck i att jag kan bli lätt utmattad när jag väl ska umgås med många människor.

Lagom är bäst

Enligt Maja är det egentligen inte ett särskilt drastiskt val hon har gjort, eftersom hon är uppväxt i skärgården. Hon har ingen romantiserad bild av det lantliga livet och tänker välja sina strider, i mån av möjlighet.

– Om vi bara har råd, så har jag inga problem med att anlita någon som gör delar av renoveringen åt oss. Jag kan förstås lära mig allt om rör och sedan allt om fasadmålning och så vidare, men om jag i stället lägger ut jobben på entreprenad, har jag mer energi över till annat.

Hon hoppas att paret ur ett femårsperspektiv fortfarande trivs med att bo på landet och inte har kört slut på sig själva med olika husprojekt.

– Jag är ganska bra på att förtränga saker. I ett gammalt hus är det lätt att se problem vart man än vänder sig, så det gäller att fokusera på det man håller på med.

För tillfället arbetar Maja med två olika ungdomsprojekt. Hon trivs, men hoppas att så småningom kunna dra ner på lönearbetet och fokusera mer på textilkonsten.

– Kanske är jag oförskämt privilegierad att ens kunna tänka så, men jag har otroligt svårt att förstå att heltidsarbete fortfarande är en norm. Jag vill inte ha det så. Priset vi betalar är att vi har mindre pengar att röra oss med, men det är det värt. 

Text: Anna Karlsson
Foto: Lina Antman

Maja tipsar!

 

  • Handla oftare second hand, inte enbart kläder: – Det enda nya i vårt hus är en soffa. Vi har fått diskmaskin, kylskåp och säng nästan helt gratis. Någon kanske tycker att det är obehagligt att sova i någon annan människas gamla säng, men för mig är det otroligt bortskämt. Man får städa ur och komma över det, helt enkelt.
  • Lita på att du kan, även om du inte är proffs: – Jag gick pilgrimsleden på cirka 80 mil i Spanien, trots att jag är otränad och ganska lat. Jag fick ett bättre självförtroende och försöker ta det med mig när jag ska börja odla, fastän jag inte har tidigare erfarenheter av växtodling. Jag klarar det!
  • Hitta lusten och kreativiteten i att göra med händerna: – I stället för i att köpa saker, använd dina händer och gör saker själv.  
Mikaela Groop